Man kan inte tro det men jag är en rätt ängslig person som är livrädd för att såra eller göra folk ledsna. Ofta undrar jag om jag sagt eller gjort något fel och folk kanske surar på mig i hemlighet. När jag vill väl för barn och skriver till föräldrar så lyckas jag alltid kränka eller såra någon och det gör mig besviken på mig själv. Vänner säger att jag är för hård mot mig själv och att föreslå vad som är bra för barn är ett likhetstecken för många att de skulle vara dåliga föräldrar. Är det verkligen så? Jag vill ju att folk ska våga säga till när de du tycker att jag gör fel mot Matheo, Evelyn eller Pascal. Jag tänker inte att de tycker jag är dålig utan att de bryr sig om mina barns välmående och föreslår vägar dit. Det är ju omtanke, jag förstår inte hur mitt ego ska ta plats i mina barns tillvaro. Eller min värdering som förälder. Jag gör så gott jag kan och kommer nån med förslag på hur det kan bli ännu bättre så toppen! Jag har blivit utskälld av en dam som undrade varför min då treåriga son inte hade mössa mitt i vintern på vår 25 meters korta destination till förskolan (som damen såklart inte visste). Jag kände ändå en värme för att hon brydde sig om Matheo. Jag älskar folk som står upp för barn. Känner inte att de "lägger sig i" utan mer bryr sig om. Ibland har jag väl känt att de råd jag får inte alls står med mina värderingar alls. Men att de bryr sig och vågar säga det är väl fint? Jag kommer väl få äta upp allt jag säger nu. Universum kommer förse mig med någon med välvilligt råd om hur jag ska förhålla mig till barnen som kommer göra att alla tankar om omtanke och "hen vill bara mina barn väl" ramlar i marken. Jag kommer säker svara något omoget som "du är en bajskorv" och skämmas lite efteråt. Men jag lovar att berätta om det i bloggen. Jag tror det finns en blind fläck i hur jag skriver som får folk att känna att jag är mycket bättre än dom. Det är inte min intention men jag tror det händer när jag skriver om barn, integritet och skärmar. Jag skulle vilja lära mig vad det är och börja skriva mer tilltalande. Ni får gärna berätta hur jag skriver vid tillfällen som gör er irriterade, där det ligger en underton av självgodhet och "jag-är-så-himla-bra-men-inte-du". haha, fan när jag läser början av detta inlägg så kan jag se de tendenserna. Bloggbevakning brukade länka till mig förr när jag skrev inlägg som dessa och snacka om att folk blev provocerade då de kom till dessa inlägg. Men ni som känner mig tror jag se det osköna men kan förstå hur jag menar egentligen. Visst?
