Är lite tung i hjärtat denna afton. Det är så mycket jag velat skriva om dessa dagar, ämnen som jag har så mycket respekt för att jag inte bara kan hasta i väg ett blogginlägg om det. Islamofobin, antisemitismen och spänningarna mellan delar av den muslimska befolkningen och delar av den judiska. Två förtryckta grupper där det finns grupper som förtrycker. Folk som flyr från förtryck, kommer till Sverige och utövar samma förtryck. Det gör mig trött, ledsen och rädd på samma gång. Jag blir glad när människor som Micael Bindefeld vågar höja rösten över dessa orättvisor. Hans kamp är att inte glömma det som drabbade det judiska folket och att vi inte ska blunda för antisemitismen som växer i Sverige och världen. Jag vill inte bara att vi lyssnar på honom utan också agerar om vi bevittnar orättvisor. Slår du någon med slöja så slår du min medmänniska, slår du någon med davidsstjärna så slår du min medmänniska. Vi föddes och vart vi föddes är ödets lotteri. Samma sak med den genuppsättning vi fick, kulturella arv. Att jag ska förtrycka och döda dig för att jag tycker att du drog ett ödets nitlott. Ja, ni hör själva. Camilla och jag pratade om det här på lunchen. Hur hon kunde bära en davidsstjärna för tio år sedan, men hur hon inte vågar det längre. I Sverige. Det är inte klokt. Jag lyssnar på Ingers berättelser från andra världskriget, judiska vänners anhöriga om överlevnaden från massmorden, muslimska vänner vars mödrar tvingats tvätta sina familjemedlemmars kroppar efter att blivit attackerade för att de drog den där ödets nitlott - föddes till fel folk. Jag lyssnar, blir ledsen och arg. Men jag föraktar inte en religion, ett folk. Jag låter inte alla med judisk härkomst bära ansvaret för alla de palestinier som behandlats illa inte heller alla muslimer bära ansvar för de som behandlade judiska personer illa i reportaget från Uppdrag granskning. Jag låter inte alla svarta bära ansvaret för att en svart våldtog en kvinna. Jag låter inte alla vita män bära ansvaret för min odugliga pappa. Jag ser individer och deras handlingar. Jag avskyr vissa handlingar, men drar aldrig det så långt som att alla som ser ut som handlaren är representativa. Gör inte det du heller. Det finns ett retorisk knep att visa civilkurage i fördomsfulla uttalanden, jag använder det ofta och du kan också börja. Jag lovar att det kommer göra skillnad. Fråga personen om relevansen för den informationen hen ger dig som knyter personen till en grupp. "Jude" Han: Ja han har ju mycket pengar och spenderar det sällan. Ja du vet han är en jude. Jag: Vad menar du med att han är jude? Han: Ja du vet, snål. Jag: Jag vet att det finns snåla människor, men jag förstår inte hur titeln "jude" är av relevans här. "Svart" Hon: Jag gick till en läkare och det gick inte så bra. Det var en svart läkare, Jag: Varför berättar du att han är svart? Hon: Jo men du vet... Jag: Nej faktiskt inte. Visst att du träffade en dålig läkare, men hur hudfärgen har relevans här förstår jag inte. Jag tror ni förstår poängen. Lyft bara upp ordet som förenklar personen till en grupptillhörighet och ger hela gruppen ansvar för den personens handling. Jag fattar för övrigt inte sådana epitet till ens kompetens eller dåliga handlingar. Aldrig har jag fått höra att jag är en kvinnlig mulatt-retoriker. Vad skulle det ge för information om mig eller min kompetens? Jag är retoriker. Och nu när jag rekryterar så kommer jag aldrig presentera folk efter deras kön, ålder eller kulturella arv - de är retoriker. Samma sak med ålder. Imorgon ska jag intervjua fyra retoriker. Att en är 51 år och den andra 23 år är liksom inte av intresse för mig när båda är kompetenta. Att ens behöva skriva ett sånt här blogginlägg känns sorgset och dumförklarande. Men i en värld mörk som denna så klassas det många gånger som "väldigt hög moral" eller som att man är öppensinnad. Jag hoppas att jag kommer få leva tills den dag då det jag skriver bara förenklas till vad det egentligen är - sunt förnuft. Micael Bindefeld har sin kamp och jag vill stötta den. Min kamp är att hjälpa sexuellt utnyttjade barn och utrota pedofili. Vad är din kamp här i livet? Låt oss hjälpa varandra oavsett.
