I det senaste numret av Damernas värld så skriver jag om jämförelseträsket. Ett träsk som gjorde mig mindre trevlig som människa och ett träsk som jag lyckades ta mig ur. Men det är ett val man får ta om och om och om och om och om igen genom hela livet. Alltifrån när man är ute på en bar och aktiv deltagare i hitta-ragg-djungeln. Eller bara jämförelseträsket med sig själv. Jag mådde så mycket bättre sen jag började unna folks framgångar med alltifrån att få barn, träffa sitt livs kärlek eller den där drömkarriären. På något sätt blir man belönad tillbaka, det tror jag stanhårt på. Vad tror ni?
