Men jag gör det. Miss world och alla miss universums som bryter ihop i glädjetårar när tiaran som är ett bevis för att de är vackrast i världen sitter på deras huvud. Jag har sett det där lyckogråtet år efter år och varje gång fylls jag av ett förakt. Avundsjuka kan folk fråga? Nej, jag har inga problem med att folk är vackrare än mig, det kommer de alltid vara. Jag har problem med att nåt ytligt kan ge folk sån fundamental lycka. Det är... sorgligt. Men det känns fel att känna förakt, för de stackars skönhetsdrottningarna är ju samtidigt offer för skiten de blir lyckliga för. Det är komplicerat. Men jag tycker de är töntar hela högen oavsett hur komplicerat det är. Jag erkänner det. Vackra, otroligt vackra töntar. Men töntar lik förbannat. Uppdatering: Alla rasistiska diskussioner som dykt upp till att den senaste miss world vann är helt avskyvärda. Det är dock en annan diskussion - diskussionen om rasism. Den får vi ta en annan gång. Nu tänker jag bara på skönhetstävlingar som fenomen. /Elaine, lägger ned telefonen och tänker att det ändå är rätt fint att alla miss en worlds önskar sig fred på jorden... Tihi.
