Visste ni att jag är lite känslig för det här med vikt? Gamla ätstörningar från 90-talet har gjort att jag någonstans påverkas av det som står på vågen fast jag inte själv vill. Sist gången jag vägde mig för ca två månader sedan så vägde jag 80 kilo, 13 kilo hade jag gått upp och det är ju fine för jag är gravid. Men så kände jag att det räcker där - inte viktmässigt men att inte jag behöver veta mer. Istället har jag haft ett hjärnspöke som har sagt att jag säkert väger 90 kg och snart är upp i 100. Ett halvt till ett kilo går de flesta upp från vecka 30. Alla mina pucko-glass-attacker, chips i natten och annat snurrade runt i huvudet. Hela mitt gluten och äta nyttigt tänk är borta, det känns som att jag bara vill överleva vilket är sjukt för jag lider ju ingen nöd. Men så har min hjärna blivit nu, maaaat, godis, glass!!! Men jag har ju tränat en del också, inte mycket men mer än många kan jag tänka mig. Hur som så kände jag mig så harmonisk idag att det som stod på vågen skulle inte spela någon roll, jag känner mig frisk, knodden växer som den ska och allt är bra. Så jag klev upp på vågen och den visade - 80kg. Fortfarande 13kg plus, inte alls farligt och hade det varit mer så hade det inte varit farlig heller. Men det var himla skönt att få tyst på viktspöket.
