Jag sitter på tåget till Göteborg och funderar på folk som tappat ödmjukheten och fått "glittriga ögon"... När jag gick i kyrkan så var det med ett öppet hjärta. Jag hamnade tyvärr i en kyrka där det var mycket ett "vi-mot-dom-tänk". Och när jag kom med kritik så fick jag överpedagogiska leenden, en hand på axeln och en glittrig blick som sa "jag är allvetandes och du är ett förlorat och vilset får". När jag frågade om de hade läst koranen så fick jag svaret att Koranen var skriven "av en demon" och att de aldrig skulle ta boken i sina händer. Jag hade svårt för den inställningen och lämnade kyrkan, men aldrig Gud. Men jag har upptäckt att de där glittriga ögonen finns utanför kyrkans väggar. Jag har stött på en massa politiskt aktiva som tittar på en bekymmersamt för att man är på "fel väg" och de ser sig själva som allvetandes. När jag bodde i London så förstod inte en kompis att jag dejtade en "white dude". Hon sa att "He needs to be black, white people don't get it". En rasistisk kommentar med ett "vi mot dom tänk". En feminist hånade mig för att jag vägrade använda ordet "hen" under en lång tid. Föraktet mot min vägran gjorde att jag vägrade ännu mer. Det är egentligen inte raketforskning att vi sällan lyssnar till lärare som föraktar. Det var en ödmjuk feminist som förklarade hur praktiskt ordet var som gjorde att jag släppte min prestige och gjorde som hen sa. :) En av mina vänner förklarade att hon måste träffa en syrian och allra helst ska han vara kristen. Jag: Men om du blir kär i en svart muslim då. Hon ler: Det går tyvärr inte. Vänner, bekanta och bloggvänner som inte kan förstå att jag kan umgås med en "Blondinbella" och senare äta lunch med Lars Ohly. En bekant sa att hon aldrig skulle kunna umgås med en moderat för "De har en hemsk människosyn". Jag undrade hur hon skulle kunna övertyga dem som inte delar hennes åsikter om hon föraktar oliktänkande. Hon: Jag är klar med att övertyga folk. Har folk inte fattat så är det deras problem." Den här kommentaren gjorde mig så trött och ledsen. Lika ledsen som "white dude", "hur kan du umgås med Ohly och Blondinbella", den hånande feministen och de kristna och alla andra religiösa på höga hästar som ser alla andra som förlorade får. Det har fått mig att inse en sak. Jag kommer alltid att umgås med oliktänkande för att jag lär mig så otroligt mycket. Jag pratade med Agneta Sjödin om det innan jag klev på tåget. Hon har en sån ödmjuk inställning mot alla i sin omgivning för att hon tror att man kan lära sig något av precis alla. Se alla som dina läromästare. Så brukar hon säga och jag beundrar henne för det. Till och med den som är elak mot dig kan lära dig något utan att hen själv vet om det. Du kan aldrig förändra en person eller en värld genom förakt. Det är därför jag har pratat med Moderater, Vänsterpartister, Sverigedemokrater. Det är därför jag är vän med kristna, muslimer, judiska och buddhister. Men också kurder, syrianer, eritreaner, svenskar, brassar, svarta, vita och listan tar liksom inte slut. Hur ser din lista ut? Om du tar avstånd från alla som tänker olika så kommer du aldrig lyckas förändra världen. Du kommer sitta där ensam på din lilla ö av förakt. Jag kommer aldrig dela den ön med dig. Jag kan inte vara vän med såna personer. Vad tänker ni kring folk som umgås med såna som de själva och föraktar oliktänkande. Hur gör ni för att minska ert egna förakt. Och har ni vänner som är kurder, syrianer, eritreaner, svenskar, moderater, socialdemokrater osv. Om inte så är det ett hett tips. Alla människor är ens läromästare. Alla utom pedofiler förstås.
