Jag träffade upp min gamla sambasyster Elisa över lunchen. Det var så mysigt och härligt och prata om alla de svårigheter man har att tackla under småbarnsåren. Därför kan det bli så skönt att titta tillbaka på gamla tider. Elisa hade gjort slut med nån kille och kommit hem till mig på Bokvägen 5. Jag hade satt på Norah Jones, kokat vaniljte och så hade vi suttit i min vita lyxsoffa från Mio och pratat hjärtekross. Ibland var det jag som var ledsen. Vi växlade, vi tog hand om varandra. "Du blev tvungen att gå till jobbet, men jag fick vara kvar i din vita soffa och gråta till Norah Jones" berättade Elisa. Och så var det ju. Jag kom ihåg att mitt hem var hennes hearbreak hotel, det är ju så hemskt att vakna upp själv när det tagit slut. Elisa: Jag kommer du ihåg när du blev ledsen över att det tog slut med den där killen. Jag självsäkert: Ja, just det. Boris! Elisa: Näe... Jag: Ah.. Peter! Elisa: Näe... Jag: Var det Jean-Daniel? Elisa: Näe... Det var den utländska killen. Jag börjar skratta nervöst: Men herregud.. Det kan inte varit Marius? Elisa skrattar: Nej. Jag: Men det MÅSTE varit Reggie, han dumpade mig rätt snabbt och det var jag ju ledsen för. Elisa ler: Just det Reggie var det! Jag ler lättat: Helvete, vad svårt det är att hålla reda på alla. Elisa: Jag VET. Åren går och man blir äldre. Men vad jag är glad att jag har lite erfarenheter i bagaget. Jag hade inte velat träffa Gustav när jag var femton. Så glad att det hände 12 år senare. Har ni koll på era ex eller dejter? Är ni moder teresas eller Betty boops? ;)
