Men jag kan i alla fall träna! Så skönt att göra sånt som inte kräver ens tankeverksamhet utan mer ens muskelverksamhet. Det har jag inga som helst problem med dessa tider. Jag antar att jag har ett lite post-valårs-syndrom. Det är så skönt att inte analysera debatter, hantera politiska fanatiker som tror sig vara allvetandes och ha en helhetslösning. Den där bristen på ödmjukhet skrämmer mig. Jag är så glad att mina vänner är olika, både moderater och vänsterpartister. Jag har nån enstaka vän som uttryckt att hen aldrig skulle kunna vara tillsammans med en svensk eller kompis med en moderat. Det där människoföraktet som hen har gör inte att jag förkastar hen utan tror mig behöva vara nära och förse hen med lite vettiga tankegångar. Det gjorde trots allt mina vänner för mig när jag var en galenpanna till pingstvän. Det finns godhet att hitta lite överallt, det skriver Julius om idag. Nämen se där, vi fick till ett blogginlägg trots allt. En dagens tanke och andra tankar när jag inte trodde mig kunna tänka. Träning är verkligen min medicin på mycket. Saker lossnar. /Elaine, beger sig mot Bromma flygplats och Göteborg.
