Asså detta med själslig växtvärk landade riktigt bra hos er och det fick även mig att fundera på hur jag känner. Jag tycker om att umgås med folk, men tycker det är omständigt att lämna hemmet när Pascal är så liten och ge lasset tre barn åt Gustav. Jag ser mycket hellre att en vän kommer över på en kaffe på min balkong när barnen har somnat. Meryem och Sabine frågade om jag skulle med på promenad, men jag kontrade med om det ville ha ett litet promenadstopp hos mig. Och tänk att de ville dom Man behöver tydligen inte "ta ett glas rosé" med tjejerna på en käck uteservering längre. Man kan få en kopp te på min balkong. Tusan vad ljuvligt det var och prata föräldralivet, hur vi träffade våra respektive och även lite snack om våra ex och varför det inte fungerade. Vad exen gör idag (Secret stalker confession). Jag har insett att vissa kompisar träffar jag gärna med hela familjerna medan andra har jag hellre för mig själv för att bara få vara mamma. Det är så skönt! Vore det inte kul att göra en liten själslig växtvärks lista? Bara för att se och acceptera det man inte längre tycker om och sen klura på vad man plötsligt gillar. Min själsliga växtvärk Jag tycker inte längre om tjejmiddagar. Istället träffar jag gärna kanske högst två kompisar i taget så man får chans att prata på riktigt. Såvida det inte är fest då får alla vara där. Jag tycker inte om alkohol och vill heller inte sätta mina barn i situationer där det finns berusade vuxna. Jag bjuder heller inte på alkohol hemma för jag vill inte skapa en miljö med lulliga vuxna. Jag bjuder på te på balkongen. Jag inser att klämma in sociala träffar när jag jobbar tar tid från mina barn då jag måste jobba på kvällen. Jag är inte längre den spontana kan-vi-träffas-personen längre. I alla fall inte när jag har mycket att göra Jag är inte längre en nattuggla jag är en morgonmänniska som älskar att meditera, träna och dricka kaffe långsamt innan familjen har vaknat. Jag älskar dock fortfarande inredning och ha ett hem där jag stormtrivs. Men jag har fått en känslomässig relation till växterna jag lyckats få att överleva. Jag förstår NU hur viktigt det var för mamma att jag vattnade hennes växter när hon var borta en helg och jag var tonåring. MY GAD, alla växter jag råkade döda. Förlåt!!! Låt inte karma ta mig när mina barn blir tonåringar En tomatplanta som Gustav ska få adoptera. Hur har din själsliga växtvärk sett ut? Finns det saker du gillade men inte gillar längre? Har du nya upptäckter i det du tycker om i dessa tider? Berätta, älskar att läsa om andras växtvärk!
