Snö i all ära, men det ska bli riktigt skönt att åka till Brasilien om två veckor. Godmorgon förresten? Hur mår ni? Jag mår fint. Matheo ligger och sover och jag sitter med min Dean & Deluca kopp och dricker kaffe. Jag känner mig harmonisk faktisk. Idag händer det lite saker som jag tycker är spännande, jag tatuerar mig idag. Den tatueringen kommer vara det finaste jag har. Min allra första tatuering, 31 år och en tatuering. Känns ljuvligt måste jag säga. Jag ska städa och jobba lite hemifrån idag. Köra mitt tredje träningspass denna vecka, det blir ett hemmapass. Sen tror jag att Matheo och jag beger oss till farfar. Det är så märkligt men det ger sån otrolig frid och glädje att se honom. Han vill ju dö. Jag trodde att se honom som han är nu skulle förstöra mitt psyke. Men konstigt nog så är det inte så. Jag pratade med min farbror Mats om det igår, att hela den här processen känns så harmonisk. Jag har ett kanske för många märkligt mål i livet efter den här händelsen. Det är att få vara lika harmonisk, beredd, orädd och lycklig som farfar när jag ligget på min dödsbädd. Jag är inte rädd för att dö längre. Jag som har legat vaken flera nätter och tänkt på döden och varit ångestfylld. Nu kan jag äntligen säga den härliga meningen: Jag är inte rädd för döden.
