Människor som är negativa kan reta gallfeber på mig, mest för att jag utnämner mig själv till projektledare av deras liv och försöker få dem att se saker på andra sätt. Otroligt puckat av mig. Men jag kan bli lika irriterad på dessa överpigga jävlar som ser allting så jävla positivt. Om man har förlorat någon så kan de säga saker som "då var det en mening". Eller när man är nydumpad så kan de säga "se det positivt du är singel, hubba hubba!".Come on liksom!!! Låt mig ta några tag i deppträsket. Men det härliga är att jag börjar bli en sån själv tack vare min tacksamhets bok. Jag och Gustav hade ett litet bråk häromdagen och var sura på varandra en halv dag kanske. Men i slutet av dagen så skrev jag att jag var tacksam för att vi blev sams. Det är jag på riktigt tacksam för. Mitt gamla jag hade sett halva dagen som förstörd, men nu med tacksamhetstänket så har min hjärnan zomat in att vi blev sams. Cool grej. En blå liten bok för två euro gör underverk för mig. /Elaine, traskar mot tandläkaren innan Gustav hinner göra kaffet.
