Godmorgon folket! Idag värker mammahjärtat lite extra. Efter en veckas inskolning har jag nu lämnat Evelyn på förskolan. Bara nån timme i taget, men ändå. Första dagarna var lite jobbiga, barn som inte var så snälla alla gånger. Men så får jag påminna mig om att dom är barn. Det är bara att prata pedagogiskt med dom kring ditten och datten. Samtidigt har Matheo börjat på stora avdelningen och där är det rätt tufft. Han kom hem med hela hårbotten av sand för att nån större hade slängt det i håret på honom. Jag pratade med pedagogerna och vet vilka föräldrarna är - bra päron - så jag ska prata med dom med. Dom är bara barn brukar folk säga. Men de har glömt bort att barndomen är fan tuff. Önskar att någon hade sagt att barndomen går över fort, att "Snart är du vuxen". Det ska jag säga till Matheo om det skulle kännas tufft vid tillfällen. Jag vet inte om man blir en extra ängslig förälder när man själv blivit mobbad? Hur känner ni päron där ute?
