För några veckor sedan ringde en av mina närmsta vänner mig med orden "Vi måste prata". Klumpen jag fick i magen av de orden tror jag de flesta förstår. Skulle hon göra slut med mig? Vänskapsrelationer är som vilken relation som helst, i bland har vänskapen dött, de behöver underhåll som alla andra relationer och ibland så blir man sviken. Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort henne, men eftersom jag litar på henne så var det verkligen värt att lyssna på. Hon lugnade mig med orden "Hade jag inte trott på vår vänskap så hade jag bara struntat i att prata med dig.". Himla skönt. Idag när jag skulle möta upp henne för en promenad så kom jag på mig själv att ändå gå med tunga steg... Det var mitt ego som var rädd för att få sig en törn. Egot kan bli en mörk historia om man inte lär sig vinna över det. Det är många relationer som tar slut där en person har större ego än kärlek till sin respektive. De är oförmögna att ta kritik och slutar oftast ensamma med sina stora egon. Så jag hade en mental brottningsmatch med mitt ego - det har jag haft många gånger. Och ju äldre jag blir desto mindre blir egot, tack och lov. Jag pratade helt enkelt med mig själv och sa: Elaine, din kompis vill inte träffa dig för att göra dig ledsen utan för att berätta något om dig själv som du inte tänkt på förut. Du kommer säkert lära dig något nytt om dig själv, det tar inte slut när du är 30år och har du tur så fortsätter det hela livet." Så efter mitt självpepp så var jag inte på defensiven utan öppen för vad hon skulle säga. :) Samtalet vart inte alls så obehagligt eller jobbigt som det hade varit om ett stort ego hade varit inblandad. Jag känner att jag är så tacksam att jag har ärliga vänner som inte bara stryker en medhårs, utan vågar säga när man gjort fel. Men det förutsätter att man lär sig vinna över egot och vara öppen för kritik. Så frågan är, omfamnar du kritik från dem du älskar eller omfamnar du ditt (stora?) ego? Jag vet att det är svårt att ta kritik, det gör lite ont. Men det är inte fara, det är egot som fått sig en törn och krymper. Det är bra för du behöver egentligen inte ditt ego, men du behöver dom som älskar dig.
