Jag satt och läste ett brev från en överlevare som under sin barndom blev sexuellt utnyttjad av sin pappa. Brevet var från ett förtvivlat barn trots att det skrevs av en nu vuxen man. Där och då på flygplatsen så började jag gråta tyst. Tårarna avlöste varandra. Just där och då kände jag mig så hjälplös för den kamp jag driver nu. Och då bad jag till Gud om hjälp. Vad händer då. En Gospellåt som var min favorit under pingsttiden började spela: Lean on. Sometimes in our lives we all have pain We all have sorrow But if we are wise We know that there's always tomorrow Lean on me, when you're not strong And I'll be your friend I'll help you carry on For it won't be long 'Til I'm gonna need Somebody to lean on You just call on me brother, when you need a hand We all need somebody to lean on I just might have a problem that you'll understand We all need somebody to lean on If there is a load you have to bear That you can't carry I'm right up the road I'll share your load Det kändes så skönt att gråta till dessa tröstande ord. Jag kände mig inte ensam. Det kändes som att Gud har en plan med allt. Jag vill tro det.
