Innan Crille och jag mötte upp Faje och ligan så snackade vi relationer och hur många som eftersträvar en "helheltslösning" i en och samma person. Jag snackar om den man ska leva med resten av livet och hur krävande folk kan vara mot varandra. Som Gustav och jag är väldigt olika. Han är mer introvert och jag extrovert. Han hämtar energi i ensamhet och tystnad medan jag gör det i sällskap och samtal. Man kan lugnt säga att vi krockar ibland. Nu under Matheos första år så har jag saknat den här sociala stimulansen om jag annars fått av vänner men inte hunnit träffa dem. Det gjorde att jag ökade kraven på Gustav vilket är orimligt. Men det vart ingen drama på taket. Gustav och är väldigt raka med varandra och han sa helt enkelt att jag får hämta den biten hos mina vänner som jag alltid har gjort. Och nu har jag satt igång och träffa mina vänner utan Gustav och Matheo - mitt alldeles egna liv har fått plats i livet. Crille och jag konstaterade att det var första gången på några år som vi hittade på något själva. Vi har alltid träffats med våra respektive. Och David och jag konstaterade att vi inte tagit en drink ihop på fem år, sjukt! Det var väldigt kul att vara ute med honom igår, han beställde "en stark tjejdrink" vid varje bar vi kom till. Vad det var och hur det tolkades var väldigt olika vid varje bar. Kan ni i svaga stunder kräva för mycket av er partner? Att hen ska uppfylla alla delar man önskar ha ut av sina relationer? Jag kan det men så påminner jag mig om att man har olika sorters vänner och de fyller olika roller i ena liv. Min man ska självfallet ha huvudrollen tillsammans med mina barn, men huvudrollen spelar inte alla roller i en film. Hur tänker ni?
