Hej fina bloggvänner! Jag skulle behöva er hjälp till en annan bloggvän som har ett dilemma som inte är helt lätt. Jag kan ju ge mina råd och förslag, men jag har ju inte alla svar bara för att jag är retorikkonsult. Så tänkte jag på er bloggvänner, jag vågar säga att jag har de mest kloka och snälla bloggvännerna. Era kommentarer är en stor del till att bloggen blir så varm och bra tycker jag. Därför tänkte jag att vi kunde slå ihop våra kloka och ge tankar och tips till en bloggvän❤. Snälla ge mig retorikråd!! Sitter i rullstol och detta kan rätt ofta vara ett hinder för att människor ska våga ta kontakt med mig. Eftersom jag vet om det brukar jag välja att bryta isen själv, visa att det inte är något "farligt" med en rullstol, och därmed visa att jag är rätt normal ändå ;) De flesta människor slappnar av när de första orden väl är sagda. Men, jag har nyligen provat på nätdejting och upptäckte efter att ha experimenterat med att både skriva ut att jag sitter i rullstol samt välja att utelämna det att väldigt få väljer att ens svara när det står att jag sitter i rullstol, medan det blir tvärtom om jag tar bort det lilla enkla ordet "rullstol". Jag vet att det finns många fördomar om personer i rullstol men det känns samtidigt lite lustigt att inte skriva ut att jag just sitter i rullstol, det är ju inget jag kan ändra på och det känns som att undanhålla info om jag inte skriver ut det. Så för att äntligen komma till frågan; hur kan jag skriva ut det för att avväpna "rullstol"? Eller är det helt enkelt bättre att låta det vara osagt lite längre, så att kontakt redan är tagen innan jag nämner rullstolen? Jag hoppas att en så fantastisk retorikkonsult som du har något härligt svar på frågan :) Hej fina du! Jag förstår ditt dilemma, det är inte helt lätt. Men jag tror att det är helt rätt att avdramatisera det hela som du gör när du träffar folk. Jag jobbade som personlig assistent åt en rullstolsburen person, han är helt underbar och rutinerad med att hantera klumpigt folk. När vi handlade ihop så kunde folk pratade ovanför hans huvud och istället tilltala mig trots att det var han som skulle ha informationen. Då kunde han säga "Gumman, jag vet att det låter jättekonstigt, men trots rullstolen så kan man prata direkt med mig. Vissa rullstolar kommer med munkavel, men jag slapp en." Det ledde till många generande men också roliga ögonblick. En annan gång så blev han utesluten ur en samtalscirkel genom att folk helt sonika vände honom ryggen när de pratade, vilket resulterade i att han fick deras rumpor i ansiktshöjd. Då sa han "Jag kan inte klaga på din rumpa, men jag skulle hellre se ditt ansikte när du pratar." han sa det på ett sånt lättsamt och hjärtligt sätt att alla började skratta. Men över till ditt dilemma kära bloggvän för att hitta kärleken. Jag tycker två saker. Antingen utesluter du informationen om att du är rullstolsburen, du är ju så mycket mer än stolen som bär dig. Men samtidigt kan det bli svårt för dig att hantera chocken som dejten eventuellt kan få. Så mitt andra förslag är att du berättar att du är rullstolsburen i slutet av texten på dejtingsidan. Men då är det viktigt att du har en snygg övergång, avdramatiserar det och subtilt svarar på de största frågorna din dejt kan ha som barn, sexliv osv. Sånt undrar de, men det är ju känsliga frågor. Jag skriver ett förslag på övergång och avslut åt dig, hoppas att du har användning av det. Har du läst så här långt så verkar du vara tillräckligt nyfiken för att du och jag ska ses för en dejt. Går dejten bra så kommer vi kunna dela massor, glädje/sorg, utmaningar, drömmar, familj, fritid, motgångar/medgångar och jag hoppas inte några stolar kommer vara i vägen för det. Det är nämligen så att jag är rullstolsburen - med det kommer inte så mycket mer än fördomar. Jag kanske inte kommer kunna jogga med dig, men livet är så mycket mer än joggingturer - det rullar på ändå. Rullstolsburen eller ej så kan jag lova att du inte vill missa mig. ;) En rullstol kommer inte stå i vägen för att du ska träffa din prins kära bloggvän, jag ber att det ska bli så, i Jesu' namn Amen. Ni som tror kan väl be en bön. Ni andra kan väl hålla tummar och tår. Vad säger ni bloggvänner? Är det något annat man kan säga tillägga?
