Jag träffade upp min Daniela och hennes Nella i söndags. De bor ju i London men är här en vecka för att Danielas kära farmor gick bort nyligen. Vilken kärleksfika det blev. Nu har Daniela och jag varit vänner mer än hälften av våra liv. Det är en vänskap så djup och fin att det inte känns värdigt att kalla henne min bästa eller närmsta vän, eller ens syster. Medan hon smuttade på sin choklad så kom jag på mig själv med att yttra en lång kärleksförklaring till henne. - Du är min bästis, min syster, min tvilling, min själsfrend, hon som vet innan jag vet. Vi talar inte längre i ord utan vi vet vad varandras andetag betyder. En suck och du kan svara "jahaaaa.."." Hon tog upp sin choklad och jag min te-kopp och så skålade vi över att vi har funnit varandra. Vi är vänskapens motsvarighet på "jakten på mr right" hon är prinsen i vänskapsskogen. Daniela.
