Jag har tagit avstånd från folk i tid och otid. Det låter mer dramatiskt än det är, det handlar mer om att man har funnit sig på en plats och frekvens som inte lirar med personen och jag lirar säkert inte med hen heller. Men så kan man också fastna i en uppfattning om människor trots att tiden går och dom precis som en annan växer och förändras. Vissa krymper till och med utvecklingsmässigt, haha, men det kan ta en annan gång. Häromåret så pratade jag med en kompis om en person som vi båda hållit lite på håll, helt oberoende varandra och på grund av hen var då. Jag tog upp personen när kompisen plötsligt sa: ”Vet du, det stämmer inte längre. Hen har ändrats!” ”Det var som fan!” Svarade jag och log. Så jag gav den relationen en chans och nu är vi back on track utan dramatik eller högljudda reflektioner. Men jag gillar personer som min kompis som vågar utmata min gamla uppfattning om en person som är på en helt annan plats. Jag hoppas verkligen att folk gör detsamma om mig när jag har förflyttats till likvärdig frekvens. Jag är inte arg och hatisk längre. Jag bråkar inte som förr. Jag vet att jag gjorde det förr, det är inget jag förnekar. Men jag förstår inte poängen med att påminna mig när jag är här nu. Jag ska inte påminna dig heller. Ge folk en andra chans, särskilt när andra berättar att du är fast i en gammal bild. Folk förändras och utvecklas, precis som du. Bra va❤️
