Tänk vad mycket vi hängde förut och tänk vad lite vi hänger nu. Det är så med många av mina vänner. Med två barn, en massa jobb och träning så blir det inte den där tiden som det var förr. Den tiden då Jossan och jag kallade varandra för "frugan". Jag undrar om den tiden någonsin kommer tillbaka? Jag tror att det finns en viss ålder då vännerna är precis allt för en. Jag har kommit in i åldern då barnen är precis allt för mig. Efter det blir det väl barnbarnen om man har turen att få uppleva det? Allt har sin tid. Vänner betyder mycket för mig, men barnen betyder såklart mer. Det är Matheos och Evelyns intressen och viljor som göder min lycka dessa dagar. Men ibland så, då göder jag min egen. Och därför ska jag ta en drink med Jossan på lördag. Bara för att livet ändras och förhållandet till sina vänner ändras så slutar man inte vara en vän.
