Jag vet inte vad det är med mig eller varför denna ständiga mardröm vägrar lämna mig. Jag drömmer att Gustav och jag gör slut, antingen han eller jag. Men det slutar med att jag ångrar mig och gör allt för att få tillbaka honom, men då dejtar han någon annan. Jag vaknar upp lätt panikslagen och får se Gustav bredvid mig, man kan säga att jag vaknar från en mardröm till en dröm - min verklighet tack och lov. Jag fattar inte varför jag drömmer så när vi inte ens är i närheten av att göra slut. Vi har det snarare så bra att det kanske skrämmer mig undermedvetet, får det verkligen vara så här bra? Det positiva med mardrömmarna är att jag verkligen är tacksam när jag vaknar och tackar Gud för att vi är ihop och är lyckliga. Är det fler än jag som har sånna här drömmar? Det här får mig att tänka på de tre gånger som mitt hjärta blivit krossat. Två gånger var det ordentligt, en gång på gymnasiet och en annan gång när jag var 25. Aj då, det omvända - Ja vilken tur - idag. Är så glad att det hände, men samtidigt hade jag gärna sluppit den smärtan. Har ni blivit hjärtekrossade nån gång? Är ni över det?
