Igår gjorde många av er mig väldigt besviken. Jag kände en stund att näe nu skiter jag i det här. Varför ska jag blogga när folk tar sig friheten att använda mina erfarenheter och trauman som liten emot mig? Vad är det för fel på er människor som gör det? Hur kan ni säga "du har en onormal uppväxt så du har onormala värderingar, alla är inte pedofiler!". Hur kan ni använda det som skäl för mig att hålla tyst? Vad är det för fel på er? Är ni helt känsloskadade? Har ni ens fattat att tre barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade och 90% av dessa av en anhörig? Dom blir inte utnyttjade för dom tycker det är kul utan för att någon inte respekterat deras integritet. Ni som hävdar att mina barn kommer bli osäkra på sina kroppar för att Gustav och jag har en kalsong och trosregel hemma. Behöver barn se en kuk och en fitta för att vara säkra på sina kroppar? Måste man gå naken hemma för att folk ska känna sig säkra? Tror ni att det är nån jädra hemlig formel i nakenhet; Blotta din snopp och snippa så fattar barnen att dom är bra och hippa! Ni som hävdar att inte låta sina barn springa nakna på sommaren är att skuld och skambelägga. Hur är ett par badbyxor skam och skuld? Jag vill inte ens höra era förklaringar till varför ni skuldbelägger mig med min barndom. Eller hur ni får ihop ovanstående. Men ni fick mig att må så jävla dåligt igår att jag helt ärligt övervägde att sluta blogga. Ni sitter bakom era tangentbord och häver ur er åsikter ni aldrig vågat säga direkt till mig för att det är skevt att bli arg på en sexuellt utnyttjad person istället för att bli att arg på pedofiler som är skäl till den hemska statistiken. Vad fan bloggar jag för? Varför ska jag blotta min barndom? Gör jag det för att vara taskig för att berätta hur dåliga alla vuxna är? Nej, jag gör det för att skydda barnen. Barn som jag var. Jag talar för vuxna dom inte vågar talar för idioter som ni tystar oss och tvingar oss in i mörkertalet med ord som "men du har en ONORMAL barndom, berätta inte för oss hur saker ska vara". Ni förstörde min kväll med min familj igår. Min man, mina barn fick en stirrig mamma hemma för att ni var många som skrev först och tänkte aldrig på konsekvenserna av det. Det är lättare att vara arg på Elaine istället för att ta till sig fakta om hur illa det ser ut i samhället. Ni ska aldrig mer få förstöra en dag för mig. Mina barn, min man ska inte bli fråntagen sin mamma eller fru en endaste dag för att ni är elaka mot mig. Blir det en dag till så slutar jag blogga. Livet är för kort och dagarna med dom jag älskar är för dyrbara för att idioter ska få skriva vad fan som helst. De elaka kommentarerna fortsätter sippra in och jag är mållös. Tack till er som ser det jag ser. Jag kommer kämpa för varenda unge. Men jag kommer inte låta mig slås ned på det sätt jag gjorde igår. Aldrig mer. Det är inte värt det. Tänk innan ni skriver och fundera på om du hade kunnat säga samma sak när du träffar mig. Jag är stark, men jag är inte dumdristig. Att fortsätta blogga när jag mådde som igår är dumdristigt. Jen, Julia och fler. Tänk er för. Era kommentarer landar och att leka oförstående "vaddå jag tycker inte det var så farligt, jag sa bara..". Det fungerar inte. Man behöver inte vara ett troll för att såra. Ni är inte troll men nu är tanklösa och vid tillfällen elaka och helt utan medkänsla. Drar märkliga paralleler för att vinna menlösa poänger som sårar. Att gå det kan man göra på olika sätt, med eller utan kläder. Jag visar inte pattarna när jag ammar mitt barn, jag ammar mitt barn. Att skuldbelägga en som matar sitt barn är så lågt och en djupt märklig jämförelse med en önskan om att lära barn integritet. Som sänt från ovan. Mitt i alla upprörda känslor kommer en av er fram till mig med tårar i ögonen och säger "Tack för allt du gör för barnen!" - Du anar inte hur lägligt du sa det där, sa jag och började gråta och får en lång kram. Vi pratar om hur stor skillnad allt gör. Hur små människor inte får ta stor portion energi från barnen. "Radera inte bara trollen utan ovidkommande okänsliga kommentarer som bara bråkar. Radera. Och även dom som påstår att ordet är fritt och tar sig friheter att säga vad de vill. Radera. De som sätter diagnoser på dig. Radera. Gör det för din skull, dina familjs skull, alla barns skull men också för vår skull - vi är många fler som hejar på dig och din kamp." Tack älskade fina bloggvän. Tack ni som kan föra fram konstruktiva diskussioner utan att få folk att känna sig som dåliga personer. Tack.
