Vem är jag? Jag tycker att jag får svar på det när jag krockar eller klickar med andra. I kontrasterna så ser jag mina kanter och former i personligheten. När folk är på ett sätt som gör mig illa så tycker inte jag att man behöver klippa trots att jag har gjort det ibland. Tillfällen har jag gjort slut med både pojkvänner och vänner, mest för att de hade drag som var helt oförenligt med djupa värderingar jag hade och som var en del av mig själv då. Men nu när jag är äldre så är det lättare att umgås med folk som tänker olika, mest för att jag mer och mer förstår vem jag är. Inte helt och fullt, men nästan. Sen blundar jag inte längre för vilka andra är. Jag gjorde det förr, blundade för dåliga sidor hos dem jag älskade. Det slutade med att jag blev väldigt sårad. Så är det inte längre. Jag väljer att tro deras dåliga sidor när de visar dem för mig och så backar jag till ett hälsosamt avstånd. Det där hälsosamma avståndet är det bästa. Har jag en vän som är snål, men som jag tycker om väldigt mycket så låter jag aldrig pengar komma emellan oss. Är det en kille som har lite speciella värderingar kring förhållandet att kvinnan sköter köket osv. Då kan jag vara vän med honom, men skulle aldrig vara tillsammans med honom. Hälsosamt avstånd helt enkelt. Ibland upptäcker man att en person kom lite för nära för att det ska vara hälsosamt. Då behöver man inte klippa, utan bara backa några steg. Känner ni att ni har koll på det där? Har ni hälsosamt avstånd/närhet till ert folk? /Elaine, känner att avståndet till Matheo är för långt och att det är dags att omprioritera jobb.
