Jag tassade in genom dörren klockan 21.30. Gustav satt i vardagsrummet och spelade tv-spel i kallingar. Ett brett leende från min älskling, denna underklädesmodell till man med världens största hjärta. Matheo sov. Jag gled ner i min onepiece även om jag kände att jag borde matcha Gustav genom att dra på mig en victoria secret utstyrsel med heta underkläder och kanske ett par vingar. Men det har aldrig varit jag. Och Gustav bryr sig inte. Jag kröp upp bredvid honom och så gjorde vi det bästa han vet; tittade på en serie ihop i tystnad. Min älskade introverta man. Jag satt och lutade mitt huvud mot hans och flera gånger under seriens gång så tittade han på mig sådär lyckligt som jag kan göra när vi är bland en massa folk in händelsernas centrum och vi pratar en massa intressanta saker. Men just ikväll var vi båda på Gustavs nivå. Jag älskar den nivån, när det är exakt det jag vill ha. Jag vet att det kan vara stressande med mig när jag kräver social stimulans, i alla fall om jag kräver den från Gustav. Min sorts sociala stimulans får jag på fredag. Då ska jag träffa mina tjejer i en bar. De tjejerna som inte längre läser min blogg, För de har de lovat. Vi ska stå i baren och vara snygga, jävligt snygga. För ibland behöver en donna kliva ur sin onepice och vara just bara det - snygg.
