Ni var några som undrade om Gustav läser min blogg och svaret är "ja" under förutsättning att blogginlägget handlar om honom och/eller han finns med på bild. Haha! Så det var inte en slump att det här inlägget hade båda delarna. Så nu har han startat några taffliga försök att ge mig komplimanger. Det är inte helt lätt när jag är kräksjuk, men han försöker. Jag är ju den som också gräver i komplimangerna för att se substansen och hur mycket han har tänkt igenom. Gustav: Du är så snygg! Jag: Tack! Gustav tror att det räcker, går och brer en macka. Jag: Vad är det som är snyggt då? Gustav snabbt: Din rumpa! Jag: Vad är det som är snyggt med den? Gustav efter lite betänketid: Den ser ut som Beyoncés rumpa. Jag lite hotfullt: Så du tycker att Beyoncé har en snygg rumpa. Gustav tar en stor tugga av sin macka, mumlar något ohörbart, pekar på sin mobil och ringer ett "viktigt" samtal. Gustav den räven! Idag gjorde han ett nytt försök. Gustav: Du har så fint hår! Jag: Tack. Gustav: Jätte-fint hår. Jag: Vad är det som är fint med det? Gustav suckar men svarar med len röst och snabbeftertanke: Du ser ut som... Birk. Jag: Borkarson? Gustav garvar: Ja! Jag försöker protestera men överröstas med att han håller för min mun och säger: Världens finaste Birk Borkarson håååår! Vad vill ni ha för komplimanger av era respektive? Ytliga, personlighetsmässiga, prestationsmässiga? Natashja säger att alla ytliga komplimanger bara berättar vad hennes mans snopp tycker om henne, så sånna vill inte hon ha. Det vill jag! Jag struntar om det är snoppen som talar, jag vill att den ska tycka om mig med! /Elaine, vette dock tusan om Gustav ska ge några ytliga komplimanger längre. :)
