Om mitt hjärta går sönder för att barn far illa ut av pedofiler och annan ondska i världen, så smälter mitt hjärta av goda gärningar. Små hjältedåd i vardagen. Det hände mig igår vid det här övergångsstället i Liljeholmen. Barnen och jag var på väg hem och det var rött ljus och noll trafik. Bredvid oss stod en man med ett mjölkjpaket i hand och väntar tålmodigt på att trafikljuset ska slå grönt. Det händer aldrig. Mitt mammahjärta vill inte gå mot rött för att Matheo inte ska få samma infall nån gång i framtiden. Jag sneglar ursäktande på mannen som jag förstår väntar på grönt ljus för vår skull. Det var inte en bil så långt ögat kunde nå, det hördes fågelkvitter och vinden susade. Jag såg att han sneglade på barnen när jag sneglade efter bilar. Vi missade varandras blickar gång på gång, han missade min ursäktande blick och jag hans förstående blick. Efter oceaner av tid blev det plötsligt grön gubbe. Mannen traskade tålmodigt över gatan medan jag tog snabba steg för att kompensera hans väntan tror jag. Jag vet inte. Men det jag vet är att mitt hjärta tog glädjeskutt över den där gesten. Att han inte var i telefonen utan såg en liten familj och hjälpte mig att fostra en snart fyraåring att inte gå mot röd gubbe. Om små hjältedåd som dessa kan göra en så glad, förstå vad lite större varianter kan göra för andra. Gör små hjältedåd i vardagen ni som kan. Alla kan. Det gör stor skillnad. Mina barn fick en tacksam och varm mamma som ville ge tillbaka. Och ni fick ett blogginlägg som kanske inspirerar er att göra något för andra. Allt tack vare ett litet hjältedåd från en man vid ett övergångsställ med ett mjölkpaket i handen.
