Igår drabbades jag av ett lyckorus och djup tacksamhet till mina vänner. Jag tänkte tillbaka på mellanstadiet då jag under tre års tid inte hade en vän i världen och dessutom var mobbad. Jag försökte vara vän med de elaka som var coola och alla andra ville hänga med. Tittade ut från mitt fönster på Bredängsvägen 206 och såg festen som klassen hade tvärs över gatan. De skrattade och log, men jag fick inte komma för att "det är för mycket folk". Det tänkte jag tillbaka på igår när jag såg mina vänner dansa samba med mig igår på Bar Brasil. Vi var alldeles svettiga och lyckliga. Vi firade att saker och ting var så bra. Julius har tagit sin fil.kand i kriminologi, Meryems semester är runt hörnet, Rebecca och jag har bestämt oss för att prioritera varandra igen istället för att köra "vi måste ses" en gång i halvåret. Och jag ska jobba mindre i höst, vill inte ha mitt kringflaxande liv längre. Insikter och lycka. Jag har de bästa vännerna i världen och kommer aldrig att ta dem för givet. /Elaine, packar resväskan till Spanien med varmt hjärta.
