Jag såg en av de viktigaste filmerna jag har sett, Niceville. En sån vacker och sorglig historia om tre starka kvinnor i 60-talets söder. Både jag och Isabella grät floder, jag fick hejda mina tankar för att inte gråta mig igenom hela filmen. Jag började tänka på alla svarta i Brasilien som hade det exakt likadant. Min familj, mina förfäder som skeppades från Afrika som slavar. Blev av med sina namn och fick sin ägares namn - Jones - det namn som min mamma bär idag. Jag önskar att vi hade svartas historia på schemat i skolan. Jag önskar att "Förintelsen" istället fick heta "Judiska folkets förintelse" och folk fick lära sig om "De svartas förintelse och slaveri". Det är så mycket vi missar i trygga lilla Sverige. Visst finns det generationer som är uppväxta med att n-ordet inte har någon rasistisk mening, men när man ser den här filmen så blir ens förståelse för svarta större än "kärleken" till att använda n-ordet. Förklaring till varför du säger "neger" och eller "negerboll" tar kanske lite tid, men hänsyn tar ingen tid alls. Baserad på den omtalade och bästsäljande boken Niceville skildrar berättelsen om tre extraordinära kvinnor i 1960-talets Missisippi. Socitetsflickan Skeeter återvänder från universitetet fast besluten om att bli författare, men vänder upp och ner på både sina vänners liv, och hela den lilla staden där dem bor, när hon beslutar sig för att ge sig i kast med ett hemligt skrivprojekt: En bok baserad på färgade kvinnors berättelser om hur det är att arbeta i de vita överklassfamiljernas hem. Hushållerskan Aibileen är den första som berättar sin historia -vilket inte ses med blida ögon av hennes vänner i den sammansvettsade färgade församlingen. Snart vågar dock fler kvinnor träda fram med sina berättelser. Men att bryta mot socitetens oskrivna lagar utsätter dem alla för en risk. Niceville är en tidlös historia om systerskap över gränser och möjlighet till förändring. /Elaine, håller tummarna att folk ska ha närmare till förståelse efter att de har fått lite kunskap. Niceville är en väg dit.
