Gustav och jag gillar familjelivet mer än vad vi räknat med. Fyra år fick vi själva och de senaste sex åren har vi haft barn. Idag hade jag en längtan efter alla tre på samma gång. Behövde krama Evelyn länge, samma med Pascal och Matheo. Men på samma gång är lite klurigt med tre. Hur skulle då fyra stycken vara? Jag frågade Gustav lite försiktigt igår. Jag: Baby... Gustav: Mmm. Jag: Vad sägs om att göra en utvärdering av livet i Älvsjö med tre barn om ett år? Se hur det går och se om vi är öppna för ett fjärde barn. Gustav nickar: Det låter som en plan. Jag har också tänkt att jag kan ta ut föräldraledighet vid ett fjärde barn. Vara hemma ett år eller mer. Vi har ju en del att ta ut. Jag: Det låter som en plan. Han är ju mer positiv än jag anat. Men jag tänker ju en hel del på hur det blir. Hela vägen. Då kanske man är 38 eller 39 när barn fyra kommer. Så när barnet tar studenten skulle jag vara 57. Det är väl helt ok. Och jag skulle om jag har tur få uppleva barnbarn. Men kanske inte jättepigg. 69 skulle jag vara om barnet fick barn vid 30, 79 vid 40. Hoppas att jag fortfarande kan göra chins då och kan vara barnvakt. Herregud, Gustav skulle vara 84 om 4:an beslutar sig för att få barn efter 40. Så går hela tankeslingan hos mig förutom att kunna krama alla precis så mycket som de vill och behöver. Många tankar innan Knodden.. Maggan... Och Benny kom. Hur resonerar ni när och om ni barnpratar?
