Gustav är sugen på fler barn. Man har ju ingen aning om man kan få det, men det känns som att gå från två till tre så har man plötsligt skaffat sig en livsstil och det är att vara förälder. Finns ju inte så mycket annat att klämma in efter det, särskilt inte när alla barnens aktiviteter börjar. Jag tror att man får fråga sig själv om man är beredd att ha allt detta fokus på barn och kompromissa bort mycket av det egna. Jag är definitivt det. Jag hade ingen aning om att jag skulle älska att vara mamma så mycket som jag gör. Jag känner att jag har gjort det jag vill karriärmässigt. Klart jag vill fortsätta där jag är och få Snacka Snyggt att bli ännu större och bättre, men vi är på god väg. Är ni några här som har tre eller kanske till och med fyra barn? Vad är skillnaden från gång till gång? Många sa att två är en käftsmäll, men jag tycker den första var den största chocken. Vad tycker ni päron? /Elaine, gör sig i ordning för att hälsa på farmor Inger.
