Jag åkte och hälsade på min farfar Arne ikväll. Jag kom precis hem. Han satt och väntade på maten när jag kom och han var på riktigt bra humör. Så satt jag och matade honom och passade på att ställa en massa frågor. Jag: Är det något du ångrar i livet? Farfar: Att jag inte tog bättre hand om din farmor de sista åren hon var i livet. Jag: Är det något du är stolt över? Farfar: Det skulle vara dig och Gustav, jag är jävla förtjust i den grabben. Jag: Vad fint, men är det någon bedrift som du ha åstadkommit som du är extra stolt över? Farfar: Farsta centrum. (farfar ritade Farsta centrum, han var arkitekt/ingenjör) Jag: Du farfar, du gillar väl inte tatueringar. Farfar: Nej, det är bara löst folk som har. Jag: Då tycker du inte om vad jag har att berätta. Jag ska tatuera mig. Farfar grimaserar bekymrat: Nej, tok heller varför det? Jag: Jo, här ska det stå "Farfar Arne" och sen ska din favorithatt vara med också. Farfar lyser upp: Jo men i sällsynta fall kan en tatuering vara på sin plats, och det du säger nu har jag inget emot. Jag: Men då måste jag få veta vilken som är din favorithatt. Farfar: Det är kanske inte en fin hatt som är favoriten, men den har ett stort affektionsvärde för mig. Jag: Det är huvudsaken. Sen satt farfar och jag och googlade rätt på hans favorithatt som ska få sitta på min högra underarm. Bild från 2008 <3
