Foto: Stefan Blomquist, min best man och fotograf. Plats: hotell lobbyn på Whyte hotel, Williamsburg New York. Jag ser att det är få som bloggar under semestern. För mig har skrivandet alltid varit ett sätt att samla tankarna, reflektera och tänka. Förr gjorde jag det i mina dagböcker, men nu har jag något ännu bättre - en blogg. Bloggen är som en talande dagbok med tusentals "hemliga vänner". Jag skriver ner en tanke och får respons och tankar tillbaka. Och inte vilka tankar som helst - kloka tankar. Det blir lite som en besatthet och jag sitter och skriver som besatt bakom skärmen och på andra sidan skärmen sitter min man Gustav och ser bekymrad ut. Jag förstår honom på sätt och vis, men jag vet inte vad jag ska göra av mina tankar. Han tycker inte det är så kul att prata om sitt gamla liv. När jag berättar om 2004 och med glödande ögon frågar hur hans liv var då så svarar han "Ingen aning.". Vi är olika där. Men du "kära dagbok" är som jag! ;) Kära bloggvänner, allt är ert "fel". Ni är alldeles för smarta och härliga att jag har svårt att hålla mig borta från bloggen. Jag ska blogga när Gustav och Matheo inte ser, smyga runt som en detektiv i lägenheten och typa ner en bokstav eller två när de minst anar. Nej, men jag ska lugna ner mig lite. När jag mår bra så får jag så mycket skrivinspiration på alla sätt och vis. Egentligen är det det som jag borde göra på heltid så jag jag får utlopp för alla tankar. Jag vill så gärna berätta vad jag läste i dagboken. Men jag får ta det senare. När jag läser om mitt 20-årsliv så känner jag att fler av er yngre läsare får lättare att relatera. Jag gillar det. Att vi är så många med olika livsfaser som är samlade. Helt SJUKT roligt att några av er var 10 år 2004. Haha, herregud vad kul det var att läsa. Nej, nu ska jag möta min älskade Stefan. Vi ska skriva loss på nåt café i stan. Tack för tips på badställe btw. Pöss!
