Jag har nog haft roligare läsning i mitt kommentarsfält tidigare. Men tack ni som bidrog med tankar och upplevelser och tack ni som fick en att inse att det skrivna ordet är en svår konst att behärska när man ska få ett stort gäng att läsa in samma sak. Jag kan känna att jag dumföklarar människor när jag är övertydlig, men jag tror att jag ska vara övertydlig med vad jag tror och tänker och hur situationen var framöver. Misstolkningar blir så obehagliga både för läsaren och för mig som skriver. Men i detta fall var det ett misstag att inte trycka på tydligheten. Nummer ett. Personerna jag pratade med i veckan var alltså INTE tre personer med ADHD. De var tre personer som använde uttrycket "jag har en släng adhd" i varannan mening. Det är personer som jag har i min bekantsskapskrets så det är inte en fördom eller dömande, det är så det är. Har man något på riktigt så säger man det. Jag har inte en släng av sexuellt utnyttjande när jag blev liten, min vän har inte en släng ADD. Imre som jag kommer berätta mer av sen har inte en släng av adhd. Nummer två. Diskussionerna återgavs inte ordagrant. Varför jag inte berättade det var för att jag inte tyckte dialogerna var poängen. Poängen var folk som använder diagnosen felaktigt och dialogerna var inte för att vika ut någon utan för att folk med Adhd på riktigt kunde berätta om den tendensen fanns eller inte, så att inte folk utan diagnoser spär på myter pga sina egna beteenden. Och finns tendensen på riktigt så gör inte det folk med ADHD dumma, det ger oss utan adhd en större förståelse. Det hade jag hoppats på, en större förståelse. Jag har respekt och förståelse för personer med diagnoser. När jag vill ha en diskussion önskar jag en djupare förståelse och exempel från människor som lever med diagnosen, inte läkare eller andra professionella varelser. Människor. Adhd är såklart en utmaning, det är alla diagnoser men jag tycker att man också kan prata om dess superkrafter i alla fall i de fall där de med diagnoserna tycker det. Jag vet att Isabella i vissa fall tycker att det är en superkraft. Man måste som Therese igår kunna få nämna superkraften utan att dumförklaras för någon som blundar för funktionsnedsättningen. Eller funktionsutmaningen som jag hellre kallar det. Sen att det igår vad någon som blev arg för att man kallar downs syndrom för en superkraft. Den kommentaren gjorde mig ledsen. Jag känner föräldrar till barn med downs syndrom. Jag träffar många sådana barn och vuxna tack vare dom vi känner med downs barn. Visst att de har en hel del utmaningar i denna värld, men att använda en galen värld som måttstock för hur funktionell man är tycker inte jag är rätt. Dessa kärleksfulla människor har en superkraft och det är just den kärleken de ser på alla. Jag tror på riktigt att världen hade varit en vacker plats om folk med downs hade fått bestämma. Att vi förenklar downs till en enda funktionsnedstättning gör att folk inte tycker att sådana liv är värda att föda fram för personen inte är "normal". Nej, hen kanske inte är normal i världens mått mätta men hen är så mycket mer och till så mycket glädje för sina föräldrar, omgivning och sig själv. Hen är glad över att få njuta av livet precis som oss alla. Den här jädra normen gör mig så ont. Jag följer en fantastisk liten tjej på insta Adelina. Ser man henne så ser man henne, inte en funktionsnedsättning, en förmåga till kärlek. Ni följer henne här Adelina visar hur hon tecknar Hjälpa, TV & Pippi ? #nejbetyderjustnuja #pippi #teckensomstöd #takk Ett filmklipp publicerat av @teckensomstod Okt 13, 2016 kl. 11:23 PDT Och folk med adhd är mer än brist på impulskontroll. De är inte så förenklade som folk som säger sig ha "en släng" påstår. Alla diagnoser har sina utmaningar, men i vissa fall finns det superkrafter. Nästa år ska jag ägna mig mer åt de barn med dessa superkrafter. Jag blev så drabbad av Imre i somras ni som minns retorikmatchen. Även han har ADHD på riktigt. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=ePuizF_gb8Q[/embed] Folk som har det ska få använda det som ursäkt hur mycket ni vara vill, men ni andra som inte har det ska inte ens säga ordet om er själva. Här ser ni mig betygsätta Imre som vann retorikmatchen i somras. [embed]https://www.youtube.com/watch?v=FZlXvz3i4hc[/embed] Jag hoppas vi kan fortsätta dela våra tankar. Att vi ska våga dela våra undringar utan att stämplas som empatilösa idioter. Att man ska ge chans att föklara hur man menade. Jag ska försöka göra det för er och jag hoppas ni kan göra detsamma för mig. En bra bit på vägen är att värdera det folk säger, inte folket.
