Jag tänker tillbaka på Amsterdam ibland. Det var ju bara en vecka sedan, men ändå. Tänker på hur bra vi hade det. Hur mycket vi skrattade, hånglade och pratade. Stannade upp på gatan och bara kysste varandra. En sån sak. Jag håller med er. Man behöver inte åka till ett annat land för att få den där andningspausen. Man kan ta tåget till Skåne. Vi tar nog tåget till Köpenhamn i höst. Jag längtar redan nu, samtidigt som jag vet att jag saknar kidsen. Det är väl det som är tanken. Ta lite tid ifrån för att ha chans att sakna. Men också ta lite tid tillsammans för att ha en chans att komma ihåg varför vi valde varandra. :)
