Ja mina bloggvänner, vi kom inte iväg till Brasilien idag. Men imorgon ska vi få åka iväg. Det gick bra för Gustav och mig. Efter vi hade fått resan ombokad till imorgon så gick vi raka vägen till hotellet på Arlanda och bokade rum. Vi har förutsättningarna för att göra det.... ...men alla har inte våra förutsättningar. Det är första gången jag går in på ett hotellrum och känner mig riktigt ledsen. Jag vet inte om det är hormonerna, men jag sitter här själv och bölar medan Gustav promenerar runt på flygplatsen. Jag har aldrig varit med om ett kaos på flygresor, men det blev väldigt många tårar för de som kände sig hjälplösa. Det var en äldre kvinna som inte kunde så bra svenska och skulle till Grekland för att ta hand om sin dåliga mamma. Hon var inte lika verbal som jag och Gustav, hon hade inte heller våra ekonomiska förutsättningar för att ta in på hotell över natten. Hon var inte ensam om att känna sig hjälplös. Jag kan bli så ledsen när jag tänker på hennes "kategori", det är ju samma kategori som min mamma. Min mamma är lågavlönad, inte heller så rapp på svenska och skulle inte ha samma förutsättningar som oss i en sån här situation. Jag känner mig lite hjälplös och skyldig på samma gång. Jag ska ringa mamma och gråta ut lite, ge henne en present. Kanske en dag på ett spa? Vill nästan gå ner till den grekiska damen och ge vårt hotellrum till henne... Usch vad ledsen jag är. :(
