Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag har läst en blogg. Än mindre "jag har läst en blogg två gånger". Men så är det och andra gången läste jag den långsamt. Varje mening och ordval väger guld. Det märks att han tänkt igenom texten, det är ingen bloggare som "skriver i all hast". Han behöver inga bilder för texten är så målande och magisk. Ska jag se texten med professionella ögon så är Kristian en mästare på metaforer och liknelser. Sen skriver han naket, ärligt och med sitt blod - han ligger ju trots allt inför döden. Kristian var ingen känd skribent för ett halvår sedan. Men han var ändå en lysande skribent, men med mindre publik. Det får mig att fundera på hur många lysande skribenter med mindre publik som finns där ute. Jag vill hitta dem. Jag vill vara en del av den handfulla publiken som vet att vi ser något alldeles extra. En sällsynt diamant eller kanske djungeldjur. Det får mig också tänka på alla oupptäckta artister som finns därute. Jag såg Sarah Dawn Finer innan hon var känd och redan då sa jag att henne vill jag ha på mitt bröllop. Det var 2005. Hon han sjunga för kronprinsessan och Melodifestivalen innan hon sjöng på vårt bröllop. I kväll fick för övrigt vår tvättmaskin en liten publik.❤
