Gustav är ambivert, det betyder att han både är introvert och extrovert. Jag gillar det eftertänksamma samtidigt som jag tycker hans extroverta sida är himla sexig. Jag gillar att se honom i ett samtalsflow med andra. När han och Crille garvar loss, älskart'. Hans introverta sida är bra för det mesta, men inte när han har en dålig dag. Det är fullkomligt omöjligt att läsa introverta och när de inte heller säger vad som är fel så mår man ju dåligt. I alla fall jag. Jag föreställer mig alla möjliga hemska scenarier. "Ska han lämna mig, har han träffat nån annan, är jag en dålig fru." Alla möjliga tankar går bananas. Jag skulle nog aldrig palla med att vara tillsammans med en person som är helt introvert. Inte för att det är något fel på introverta utan för att jag blir alldeles nipprig av tystnad och inte kunna läsa av personen. De flesta av mina vänner äe extroverta på ett skönt sätt - de har självdistans, har förmågan att vara tysta och behöver inte vara i centrum. Jag tycker det är skönt att kunna läsa av mina nära och kära. Introverta har jag svårt att läsa av och när Gustav ger utlopp för sin introverta sida så har jag ingen aning om vad han tänker. Inte ens efter tio år. Men i helgen fick jag svar. Jag är trött Tänk att det kan vara så enkelt. Trötthet, inte katastrof, bakom ett tillfälligt stoneface. Vad funkar ni bäst med och varför?
