Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det känns nästan respektlöst att försöka beskriva Favelan i ett blogginlägg, det bör upplevas. Men jag klev in genom dörren med mina fördomar, så rädslan var ganska påtaglig de första 15 minuterna. Men sen när jag fått träffa och prata med de som bodde där så kände jag en enorm värme och glädje. De som bodde där var underbara och stolta över sin Favela. Det som var svårt att greppa var vissa boendeförhållanden, delar av Favelan får aldrig se solljuset. Det var fuktigt och fullt av mögel och spindlar där. Guiden berättade att Tbc och andra sjukdomar blev vanliga pga dessa förhållanden. Men barnen såg glada ut och spelade fotboll barfota i de förhållandena. Genom att kliva över till andras förhållanden och utmana mina egna fördomar, så har jag krossat min fördom av Favelan och lärt mig något nytt. Det känns otroligt viktigt också att se hur andra har det på "andra sidan". Jag vill aldrig tappa kontakt med det, eller se saker från några slottsmurar. Jag är livrädd att mina barn, som kommer få betydligt bättre förhållanden än jag hade, kommer bli ett gäng brats. Det kommer aldrig hända! Jag kommer ge dem perspektiv och har de snobbvänner så ska jag ta dem i öronen och dra dem till områden där de får perspektiv. Jag önskar att alla gjorde så. Nu har jag ett nytt nyårsmål och det är att krossa egna fördomar genom att se nytt. /Elaine, måste skriva mer i sin dagbok för blogginlägget börjar bli lite långt.
