Jag träffade upp Therese Albrechtsson för en lunch och snack om kombinationen familjeliv och karriär. Hon ska skriva en bok om det och berättar hur hon blir bestraffad för att hon jobbar mycket. När jag tänker på det så blir inte jag det, kanske för att ungarna för det mesta är med eller för att jag inte tar in sånt från andra. Har folk feedback på hur jag uppfostrar barnen eller att mobilen borde ha en parkering hemma hos oss. Då tar jag inte illa upp. Mitt ego är inte större än min kärlek till mina barn. Och folk säger inte att jag är en dålig mamma, ibland ger dom mig tips på hur jag kan bli en ännu bättre mamma. Det är så jag ser det. Man mår mycket bättre av att se det så. Hur ser ni det?
