Nu vill jag bara varna för ett schizofrent inlägg, men ni vet ju att jag har relationsfilosoferat en del de senaste dagarna. Studerat mina närmsta osv. Men så kom jag på att jag är min närmsta person och jag har varit riktigt taskig mot mig själv. De dagar som jag inte har skött maten så har jag kallat mig för "fläskmage", "psykiskt störd", "Det är något fel på mig", "jag måste lobotomeras". Tänk om man skulle ha en kompis som sa så?! Herregud vad jag skulle avsky henne! Psykologiska undersökningar visar att vi blir otroligt påverkade av det vi säger till-, och om oss själva. Inte undra på att jag efter varje gång som jag tryckt ner mig själv springer till Gustav och frågar om han tycker jag är snygg, sexig, bäst, tjock, smal, snäll? Då bombarderar han mig med komplimanger så att mitt sjävförtroende åker upp igen. Jag inser att jag har varit riktigt taskig mot mig själv... jag ska genast sluta med det! Jag höll en grym föreläsning idag och tänkte faktiskt; "Fan vad grym du är Elaine! Du är bäst!" och vet ni sekunden efter kändes det faktiskt riktigt bra i mage och hjärta. De psykologiska undersökningarna fungerar! Jag är min närmsta person och från och med nu ska jag vara riktigt kärleksfull mot mig själv, det är verkligen på tiden! Gör det ni också, jag lovar att det kommer kännas mycket bättre. Kärleksfulla Elaine... :) jag gillar henne mycket bättre än Elaine som kallar en för tjocksmock.. /Elaine, ska vara sin bästa vän från och med nu.
