Helgen som var, midsommarhelgen, är en riktig hemvändarhelg i den lilla kuststad jag kommer i från. Precis som alla andra möte jag upp mina gamla vänner från högstadietiden och begav mig på de årliga midsommardags firandet ute i skärgården (okej för att göra en ganska kort historia kortare) Jag förvandlas ofrivilligt till den osäkra 13 åringen jag en gång var och låter mig trampas på, trotts att de idag inte alls är jag. Jag är faktiskt (för de mesta) ganska nöjd med den unga kvinna jag jobbar på att bli, varför blir det så här? Och har du några tips, vad ska jag tänka/öva på? Kram fina du /bloggvän Gud vad jag känner igen det där, att fastna i rollerna man hade för tusen år sedan. Jag var alltid den där narren som alla skrattade åt och med. Folk trodde nog att jag var lite blåst för jag kunde göra mig själv dummare än jag var för att inte utgöra ett hot för folk. Idag gör jag mig aldrig dum och jag märker att det kan upplevas som hotfullt för vissa, men det får aldrig bli mitt problem. Jag minns när mitt ex Boris trodde att han hade lagt på när vi pratade och jag hörde honom prata om mig till sin kompis. Han sa saker som att jag var så" sjuuuuukt blåst, jag orkar inte med henne." Ni kan gissa att det sved med tanke på att det var han som rådumpade mig och jag älskade (i den tidens mått av att älska) honom. (Fallet är preskiberat, jag är inte sur över det här det var så länge sen) Men det var så skönt att höra honom säga så för det gjorde att hans gloria föll, jag tappade känslor för honom och jag lovade mig själv att aldrig mer spela dum. Det har jag inte gjort sedan dess. Men det krävdes lite distans. Jag gled ifrån en del vänner från den tiden, vänner som nu är "sjukt förvånade" över hur bra det har gått för mig och vad smarta saker jag säger i media och att jag har bästsäljande böcker. Mitt tips är egentligen att några år av distans om du inte kan värja dig mot de sociala rollerna. Eller, bli en annan. Den du är nu och håll kvar vid den när du träffar de gamla gänget. De kommer bli förvånade de två första gångerna, sen kommer de att acceptera ditt nya jag. Gör de inte det så går livet vidare - du med.
