Så många gånger som min en gång ängsliga själ har hört den meningen, men så illa det har landat. Inte alls faktiskt. Meningen rann av mig som smuts på en gås. Men jag vet inte vad som har hänt nu. Kanske är det för att jag lyssnade på Gidlunds snack. Kanske är det för att jag blivit äldre? Eller en kombination? Igår var jag ju med i SR och det gick himlans bra. Publiken verkade glada, Lennart med kollegor med. Sen kikar jag in på hemsidan för att lyssna på programmet och får se det här. Jag tänker "jahopp", inte mycket mer. Alla kan inte älska en och finns det dem som tycker om dig så finns det dem som inte tycker om dig. Det är lyckan och, om man vill, sorgen med att göra avtryck. Alla kan inte gilla dig och hela världen kan inte vara kär i dig. Bara för att folk inte gillar dig så betyder inte det att du är dålig - det betyder att ni inte är för varandra och det är ok. Det är mer ok nu när jag har mina som är något för mig och jag för dem. Utan dem och er som faktiskt gillar mig så hade jag nog blivit ängslig, ledsen och missbedömd. Ni hör programmet här. Det låter inte som jag i rösten, vet inte varför. Men men.
