Jag pussar mina gullungar Meryem och Berivan (en av dem borde byta namn, säger alltid fel och kallar dem alltid Merbyem eller nåt) Berivan och jag snackade ju som sagt relationer och hur många borde tänkta tvärtom med sina närmsta. Det finns dom som tar sina närmsta för givet och behandlar dem sämst. Sen när det gäller bekanta och annat så visar de istället sin bästa sida. Det kan vara så enkla saker som att du glömmer bort att ringa din mamma, men en person som du precis lärt känna ringer du upp eftersom du lovat. Prioriteringarna är lite snedvridna. Samma sak med de som börjar dejta en person visar sin bästa sida de första dejterna, men sen när de är ihop så är det liksom klart. Då tappar de klass, hygien, respekt och mycket annat för de "har" ju redan personen. Men du ska ju behålla henne/honom också. Sen finns det dem som tar en för givet för att man är släkt/nära vänner, behandlar en sådär. Men det är ju dem du älskar du ska behandla bäst. Berivan skällde lite på mig för hon tycker att jag är alldeles för snäll och förstående ibland; "Du ska inte acceptera att en person behandlar dig som skit bara för att du älskar henne/honom. Tvärtom, de som älskar dig borde vara dem som behandlar dig bäst och vice versa." En sån sak är så himla självklar, men varför är vi så många som accepterar skit bara för att personen råkar vara nära och/eller släkt. Skit är ju skit. Här ger jag Merbrivan (ska nog döpa dem till det) en massa kärlek på min 30-års fest. :) Jag var full, men full av kärlek också! :) Berivan fick lite mer kärlek än hon ville ha... Fast hon ser ut att njuta! ;) /Elaine, ska ta vara på dem som tar vara på henne och skita i skiten.
