Kändisskapets baksida. Jag är inte känd, inte än och inte sådär rikskänd. Men det börjar bli några stycken. Jag är ju "känd" för er bloggvänner, fast där känner jag mig inte som en kändis, mer som en vän. Vi är ju rätt "down to earth" med varandra. Jag varken retuscherar mina bilder eller censurerar livet till att vara perfekt. Ni får vara med om lyckliga dagar som bröllop och mindre lyckliga dagar som när farfar gick bort. Glammiga dagar som Bindefeldts fester och mindre glammiga dagar som när jag var höggravid och kissade på mig. Långt sidospår, men det jag ville komma till var att riktigt kända personer får inte träffa människor som de är egentligen. Hade Michael Jackson levt och kommit till Indian Garden så hade han inte vetat vilken usel service de har för de hade kysst marken han gick på. Han hade heller inte vetat att Tre kan lura en på avgifter som man trodde att man hade fått gratis. Nej, för han heter ju Michael Jackson. Jag vet att den där killen på Tre inte vet att cirka 100.000 läser bloggen. Jag vet att de på Indian Garden inte vet det heller. Och jag måste säga att jag älskar att kunna se hur folk är egentligen. Världen blir så mer sann och verklig då. Jag hoppas att jag alltid kommer se det. För de människor som bara är trevliga mot dem som de är impade av impar inte på mig. Det som jag beundrar det är hjältarna i vardagen: Den som ger sin plats till en äldre, den tonårstjej som ger en spontan komplimang till en annan främmande tonårstjej på bussen, den som står upp för en främling och/eller sin vän. Jag älskar att stå upp för orättvisa. Jag känner mig som den där detektiven ibland när jag står på tunnelbanan. Som jag detekterar min omgivning på vardagshjältar och orättvisor. Och om någon är dum så är jag mentalt den där superwoman som kommer fram och sätter ned foten och så joinar de andra vardagssuperhjältarna mig. Haha, jäklar vad tankarna flyger i väg. Kan till och med se oss slita upp våra kläder och under lurar den där superhjältedräkten med orden "vardagshjälte" på bröstet. Jag vill alltid kunna se det jag ser i vardagen. Riktigt kända kändisar ser inte det. Hoppas aldrig jag blir en sån kändis. Och blir jag det så hoppas jag att jag har utvecklat en superhjältelasersyn för skitstövlar. /Elaine, har sagt upp sitt abonnemang med Bajs Tre.
