För er som har varit deppade så förstår ni säkert vad jag pratar om. Det fanns en tid då jag var sjukt deprimerad, allt kändes mörkt. Det som hände då var att de vänner jag hade då inte orkade med mig längre. De sa att jag skulle söka hjälp och det gjorde jag. Jag gick i terapi i fem år, riktigt bra investering. Men att hålla skenet upp för vännerna var väldigt svårt, så flera valde att lämna mig en efter en. Det var jobbigt då, men ser jag tillbaka så blir det väldigt tydligt vilka som var bra vänner och vilka som inte var lika bra. Jag menar inte att man ska stå med den som är superdeprimerad och inte gör något åt saken, eller? Är jag en sån himla bra kompis då? Det där går ju att definiera, men jag är den som gör allt, nästan för mycket för vänner ibland. Gustav säger att jag får lugna ner mig ibland och låta folk ta ansvar för sina egna liv. Ibland försöker jag vara den lösningen. Men jag har gjort slut med kanske två personer som antingen varit kroniskt klagande oavsett vad man gjort för att ändra och faktiskt ändrat deras livssituation till det bättre - mycket bättre. Kroniskt klagande personer som aldrig ser ljus har jag väldigt svårt för. Så ja, jag är en bra kompis. Jag behöver inte vara kompis med solstrålar, men har mulna dagar gått så långt till att bli en del av identiteten då hänger inte jag kvar. Det blev ett långt sidospår, men det jag vill säga är att farfar har inte ens varit död en vecka och jag är redan rädd för att jag varit sorgsen för länge för att andra ska vilja hänga med mig. Hur sjukt är inte det? Sjukt sorgligt. Trillar vänner av så gör dem det, du märker vilka dina vänner är i motgång och i framgång. På det sistnämnda så kan man tappa vänner och också "vinna" ett gäng nya falska vänner som tycker att man är någon för att man helt plötsligt är med i rutan. Men jag såg hur dem behandlade mig innan framgångarna, jag var ingen då. Skulle dessa personer vara kvar om jag fick cancer? Nej, knappast. Så jag ägnar min tid åt folk som är något för mig, inte de som är i tv-rutan (med undantag av mina kusiner Lucette, Wendy, Isabella och Berivan som är i rutan numera, haha) utan de som är i min hjärteruta - Inger har blivit en sån. <3
