Förra veckan hade jag möte med läkare och psykolog. Vilken jädra genomgång det är att göra en adhd-utredning. Man ska svara på en massa skumma frågor som "har du inre bilder som du tvångsmässigt behöver genomföra". Det blev nej på det och en massa annat och jag sa "då har jag nog inte adhd." men han som utredde mig svarade "du är inte bipolär". Så man utesluter en hel del också. Så kom han till frågor som kändes som att de beskrev mitt liv. Besvär som att glömma saker, känna att jag har en plan på morgonen men ständigt misslyckas mot kvällen, ängsligt och ältar gamla relationer, ljudkänslig och överväldigande arg från noll till hundra vid tillfällen. Jag är inte jättestolt över att medge det men på det och många andra frågor så svarade jag "ja, japp, hela tiden". Där 9 är högst så fick jag 9/9 på "attention disorder". Jag tänker att det är helt galet men när jag berättar för mina barndomsvänner och familj så lägger de en hand på axeln ler och säger "mmmm" eller "det förklarar mycket". Herregud, vem har jag varit för dem. Eller vem är jag på grund av eventuell adhd. Jag trodde liksom det vara en fluga som alla ville ha sig "en släng" av och så verkar det så här långt att jag har en grövre variant av det. Inte konstigt att jag kämpat mig gul och blå genom livet. Sen på hyperaktiv fick jag 8 av 9. Den kan jag verkligen relatera till men har aldrig tänkt att när jag fixar och donar när vi har besök skulle vara hyperaktivitet. Jag har ju mer bild av adhd att man då klättrar på väggar eller trummar på bordet. "För barn visst, men du är vuxen. Många vuxna förklär sin hyperaktivitet med att säga att de ska fixa saker." Gud, när jag tänker på det så sitter jag ju aldrig still. Men jag har bara sett det som effektiv. Jag har svårt att umgås med folk som tvivlar nu. Det är inte många. Men de som gör det säger att jag aldrig hade kunnat driva företag eller skriva böcker om jag hade grav eller ens mild adhd. Men alla framgångar har sin baksida, det har inte varit en rak väg som kommit gratis. Jag vet inte hur många gånger jag glömt saker till föreläsningar och ordnat så jag har en teknikfri version av alla föreläsningar för att jag aldrig kan lita på om jag kommer ihåg dator, sladd och alla tillbehör. Hur många gånger jag fått husa saker från ett ställe till ett annat. Att jag ens har ekonomisk möjlighet till det är ett under, men min ekonomi hade varit mycket bättre utan dessa symptom. Jag ska inte ropa hej än, men det skulle förklara mycket om jag hade adhd och hjälpa enormt om jag fick medicinering. Jag har ju berättat i min bok att jag testade droger när jag bodde i Barcelona. En drog som skulle göra en party och hyper gjorde mig istället lugn och superfokuserad. Jag berättade det för min utredare (fattar inte att jag vågade) men hon förklarade att det har den effekten på personer med adhd.
