En snäll pilot bjöd in Matheo till cockpit där han fick trycka på knappar (!) och ha på sig flygkaptenens hatt. Jag blev ju alldeles salig. Det finns så snälla människor här på vår planet. Det blev middag på O'learys när vi mellanlandade i Oslo. Det är mycket lättare att resa med en snart-tre-åring än nyss fyllda två. Helt klart! Gustav och jag har det bra! Vi har passerat åldern som jag var när min mamma och pappa skildes. Kanske låter löjligt men jag tycker det är härligt att veta att man gick lite längre än sina päron. Mamma vill inte att jag ska vara en efterföljare som gör de hon gjorde. Hon vill att jag ska vara en fortsättare som tar vid där hon slutade. Såklart det finns päron som det gått så bra för att man vill gå i deras fotspår. Jag trivs bäst att göra egna, nya och färska fotspår. Hur känner ni? /Elaine, lämnar Haugalandkonferansen för Oslo.
