Tänk om mamma hade gått med Matheo den där dagen på bron. Mitt hjärta blöder när jag tänker på pappan och hans ettåriga son som blev nedslagna i Malmö igår. De försökte döda pappan och sonen fick titta på. Rasismen i Sverige har tagit nya former. För inte så länge sedan blev en gravid kvinna i slöja attackerad av en man som "tog saken i egna händer" och dunkade hennes huvud mot en bil. Och igår tvingades en ettårig kille se världen som han föddes in i, med sämre förutsättningar för att hans hy är mörk. Jag blir så ledsen och besviken på att sådana människor fortfarande finns 2013. De är som ku klux klanarna. De såg inte en pappa och hans lilla son. De såg inkräktare som måste "avlivas". De kastade sonen i marken för att han var svart. Han har bara levt i 1.5 år, och det här är världen han välkomnas in i. Den här pojken hade kunnat vara din son, pappan hade kunnat vara du om du dragit de genetiska lotteriet "svart hy". Att ha svart hy det är ingen värdering, det är ingen attityd. Det är varken hiphop eller sportfärdigheter. Det är en hudfärg. Den här pojken hade kunnat vara Matheo och pappan jag. Matheo är vit, men hade jag gift mig med en svart man, fått en Matheo med honom och gått på den där bron samma dag. Då hade det gått lika illa. Vi måste förstå att det här hade kunnat vara vem som helst av oss om vi hade fötts som svarta. För svart det är ingeting du väljer att vara, det är något du föds som. Vi kan inte tillåta sånt här klimat i Sverige eller i världen. Alla barn måste få samma förutsättningar oavsett hudfärg. Vi måste se barn för vad de är, varken svarta eller vita utan barn. Vi måste se människor för vad de är - människor. För att göra upp med det här klimatet så gör upp med dig själv. Prata med en svart person, sätt dig bredvid någon som inte ser ut som dig eller någon du känner nästa gång du åker buss. Utmana dina egna fördomar. För Sverige är full av dem. Det här hatbrottet kom inte ut intet. /Elaine, vill kontakta pappan och krama barnet som blev misshandlat.
