Dagboken 2005 St:eriksplan - Snälla gör mig gravid igen. - Vi kan väl landa i det här först. - Jag vill inte det, det är exakt det jag inte vill, landa i det här. Jag vill vara gravid igen. Jag vill inte vara i detta vakuum av sorg. Jag kom på en lösning som gjorde mig glad, det enda som kan ta bort min sorg. Att jag blir gravid igen. Nu. Förlåt oss, vi gör om och gör igen. Snälla förlåt mig Gud. Låt mig få bli gravid. Jag kommer omfamna varenda gravidsymptom, till och med vara pigg på beställning, jag kommer att vara tacksam. Jag kommer inte säga att jag är gravid för nu vet jag vad det är egentligen, det är att bära på ett barn, ett riktigt barn. Redan från vecka 8 gör man det. Jag vet. Jag har känt det, sett det. Men han säger att han inte vill. Eller att han vill landa. Plötsligt känns han som muren mellan mig och mitt lilla barn som kan komma tillbaka. Jag blir så besviken arg och ledsen. Men så skiter jag i vad han säger. Vi SKA bli gravida för jag överlever inte denna sorg. Jag överlever inte utan detta barn. Det ska komma tillbaka. Jag kan inte sova om nätterna. Jag tar långa promenader längs Rörstrandsgatan för det är det enda som känns säkert så sent. Jag växlar mellan att lyckas skingra tankarna och tyvärr tillslut få för ont i livmodern för att kunna gå mer. Och då sätter jag mig på en bänk och tankarna och känslorna hinner ikapp mig och sköljer över mig som ett stort obehag i mitt bröst. Den är så mycket värre än smärtan o livmodern så jag reser mig hastigt och försöker gå. Men kommer på att det kan vara skadligt att gå. Kanske blir jag aldrig gravid då om jag skadar mig själv. Kanske kommer jag aldrig kunna få barn om jag går. Så jag kapitulerar för bänken, känslorna och tankarna. Sitter på en grön bänk på Rörstrandsgatan utanför den där jävla Filadelfiakyrkan och gråter hejdlöst. Några fulla killar går förbi och frågar om jag har cigg. Dom är i periferin för mig, sorgen har huvudrollen och huvudnumret så nej, jag har varken svar, uppmärksamhet eller cigg att ge dem. Jag har en tomhet i min värkande livmoder, och jag vill inte landa i det. Men det vill ****. ?
