Tänk så många gånger den meningen har uttalats när saker inte gått som man velat. När man blev dumpad. "Då var ni inte menade". Föga tröst till det brustna hjärtat som fortfarande slår för den som inte vill ha en längre. Som väljer att lämna ditt liv för gott, inte för att dö utan för att leva vidare. Att bli bortvald är nästan värre än att någon tvingas lämna en. Fler av mina älskade vänner säger att huset inte var menat oss. Att det säkert hade dåligt karma och ett bättre hus väntar på oss. Men det är inte lika lätt att tänka om ett hus. En kärlek är lättare, för hela världen är full av kärlek och jag tror att alla har minst tiotusen personer som de skulle kunna leva lyckliga med i alla sina dagar.❤ Det finns inte en Mr eller Miss Right, det finns massor. Men det här med husletandet är inte lika romantiskt. Vi är begränsade till Stockholms kommun för att hitta "kärleken" och att tvingas köpa de där små husen känns som att tvingas begränsad till ett utseende på kärleken. "Han ska var 165cm, nätt och ganska fyrkantig till sitt sätt." Inget fel på längden, alla längder har sin charm. Men jag som är en lång donna hade gärna kunna sträcka på mig i huset. Men det kanske inte är menat. Gustav är inne på att hitta ett renoveringsobjekt och det är väl det sista jag känner för i detta läge. Jag vill ha ett färdigt hus att flytta in till till hösten lagom till Benny kommer. Boningspanik? Säkert, men man kan också kalla det framförhållning. Det värsta var att säljarna sa att de inte ville sälja till oss. Att vi skyndade på kontraktskrivandet tills igår var ju för att jag skulle åka till Åland och inte hade kunnat skriva på på två dagar. Nej men då fick de en dålig magkänsla av oss som köpare. "Vi kommer skapa problem". Sen fortsatte budgivningen och vi väntade snällt på att få buda högst men la oss passiva för att inte "stressa" med våra bud. Förstår ni vilken konstig grej. Köpglada och ivriga personer kan skrämma säljare. En lärdom högre. Så fick jag samtalet idag att säljaren inte vill sälja till oss trots att vi kan buda över och skälet var att vi stressade igår. Det här VAR verkligen inte menat. Spelar ingen roll vad vi hade gjort säljaren hade inte valt oss ändå. Lite befriande att tänka när man inte kunnat påverka utfallet men också märkligt att man tänker så som säljare. Vem bryr sig om vem som tar över huset? Fattar inte. Jakten fortsätter men luften har verkligen gått ur mig. Jag är stressad för jag har ingen lust att dra ett flyttlass när Benny är ute. Vill ha det klart innan. Jag lovar att jag inte ska deppa imorgon. Men ni känner ju mig. Jag går all in i sorgen en eller två dagar och sen vänder jag blad. Bladet är nära, ska bara deppa lite till. Kramar från Åland.
