Efter min föreläsning kom bloggvännen Ulrika fram till mig. Vilken utstrålning och vilken varm person. Det är inte alla som kan göra ett sån härligt första intryck. Hon komplimangbombade mig efter föreläsning och berättade att hon lämnat ett brev till Gustav som jag skulle få på tåget hem. Utan att berätta något som stod i brevet, för det var privat, så är det fantastiskt med sånna som Ulrika. Som kan stå upp och le efter elände, men också hitta ljusglimtar i mörkret. Ulrika jag ska spara ditt brev och vara ännu mer tacksam för det jag har. Du är fantastisk och jag var så glad att på de få sekunderna se att du är genuint lycklig idag. Det inspirerar mig! Mitt mål är att sluta irritera mig på små saker och börja glädja mig åt små saker istället, stor kram på dig! /Elaine, torkar en tår och kramar om Gustavs hand extra hårt på tåget till Stockholm.
